Att framföra ståndpunkter som går ut på att ny teknik har en förödande inverkan på människors sinnen (eller hjärtan) medför ofrånkomligen reaktioner med såväl medhåll som mothugg.
Att internetanvändande förändrar hjärnan är intressant, men knappast förvånande. Själva läsförmågan som sådan innebär en kraftig neurologisk förändring, vilket bekräftats bl.a i en studie av Martin Ingvar mfl på Karolinska Institutet: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_119431.svd
När man undersökte hjärnorna och hur de arbetade hos icke läskunniga portugisiska kvinnor i fiskarbefolkningen, och jämförde med deras läskunniga systrar (som efter vad traditionen bjöd inte undanhållits skolgång), såg man tydliga skillnader i de delar som hanterar abstrakt tänkande, skillnader som även syntes i deras resultat på begåvningstester.
Man kan se det så att hjärnorna anpassar sig till sin miljö, till nätet. För att vi ska klara av att överblicka informationsflödet kräver det vissa egenskaper hos hjärnorna, förmågan att inte fastna i meningslös information. Man måste inte läsa klart alla artiklar. På så sätt är utvecklingen positiv.
Den som likt undertecknad undervisar i snabbläsningens konst vet emellertid också att även om inte allt förtjänar att läsas djupt eller överhuvudtaget, så kräver den djupa förståelsen att vi faktiskt lägger tid på texter som kräver det. Koncentrationsförmågan kan inte ersättas av något annat. Effektiv snabbläsning förutsätter till och med koncentration, annars tappar man bort sig och förstås inte vad man läser.
Jag driver tesen att de som kombinerar och utvecklar sin koncentrationsförmåga kombinerat med ett vidsträckt och för all del flackande avskummande läsande på nätet, kommer att ha ett övertag jämfört med dem som bara behärskar ytlighet.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/det-rastlosa-sokandet-painternet_4943309.svd
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vad-gor-internet-med-vara-hjarnor_5036963.svd